På jakt efter skrei

Dra på dig overallen i bävernylon och följ med på en spännande fisketur i Lofoten. Och missa inte att smaka på de nordnorska delikatesserna som bjuds efteråt. 

När tillfälle gavs att få åka till Lofoten för att fiska skrei – denna torsk från norsk-arktiska stammen Gadus morhua, som tack vare kraftig marknadsföring har gått från att enbart serveras på restauranger till att bli ett begrepp även för oss vanliga matlagare – hade jag varken fiskat torsk tidigare eller varit norr om polcirkeln. Mina tankar stack genast iväg om hur jag skulle dra upp jättefiskar, en efter en från de stora stim som under perioden januari till april kommer insimmande från Barents hav till den nordnorska kusten för att leka av sig. Och jag skulle äntligen få se norrsken.

Så var det dags. På med overallen i bävernylon; det var väl så där en 30 år sedan sist, men den fyllde sin funktion och höll mig varm till havs när det var dags att ge sig ut på fisketur. Naturen är verkligen magisk däruppe, och när vi gick ut såg kobbarna ut som cupcakes med vit glasyr då tidvattnet blottade stenarna. Telefonen åkte fram och jag häpnade inför varje ny vy, tills jag insåg att det jag såg aldrig skulle kunna fångas på bild, utan måste upplevas där och nu. Under den sköna åkturen berättade vår kapten härliga sägner från förr.

På plats för att börja fiska. Linan skulle först ner till botten och sedan skulle den sakta dras upp två meter med långa, svepande rörelser. Redan efter en halvtimme fick jag napp, min första stora fisk förutom någon enstaka abborre! Lyckan var total och jag fick blodad tand, men någon mer torsk blev det inte, trots envisa försök, däremot en del sej.

Fisken avblodas på båten för att den ska få det riktigt fina vita köttet. På andra sidan båten fick kocken Ola napp och han fick kämpa för att få upp fisken, en riktigt rejäl skrei på över fem kilo. Middagen var räddad och vi vände hemåt.

En sak jag inte får ihop är att man fiskar upp en fisk som ska leka av sig, något som strider mot allt som jag har lärt mig om hållbart fiske. Norge har dock lyckats bättre i sin fiskepolitik än Sverige, och har betydligt större och mer välmående torskbestånd. Odlad fisk däremot är en helt annan diskussion.


Vad är då skrei och varför kan man fiska denna torsk som är på väg att föröka sig? En gång om året beger sig den könsmogna torsken som lever i Barents hav till nordnorska kusten. Det är först när den når kusten som den blir till skrei; ordet skrei betyder skrida. 10% av skreien som kommer till kusten fiskas upp, övriga vänder tillbaka till Barents hav. Lekområdet sträcker sig från Mørekusten i söder till Finnmarkskusten i norr, men merparten befinner sig utanför Lofoten och Vesterålen.

De befruktade äggen förs norrut med kustströmmen, och efter två veckor kläcks de. Framåt hösten, när de blivit till små torskar på mellan 8 och 10 centimeter, simmar de till Barents hav och vänder åter till norska kusten för att leka först när de 4–5 år.

Skrei har i alla tider varit extremt viktig för de boende i Nordnorge. De fiskar man inte åt upp torkades på stora träställningar. Det finns fortfarande kvar många ställningar med den torkade fisken, och på nära håll är det lite ruggigt att gå bland de tätt hängande, utfläkta kropparna.

Man tog tillvara allt från fisken; bland annat sockersaltade och rökte man romsäcken, som smakar fantastiskt gott. Fisken kallröks hel med lite enkvistar vid cirka 30° under 1 timme. Sedan delas den och rommen tas ut med sked, läggs på tunnbröd och serveras med crème fraiche och rödlök. Det är endast från februari till mitten av mars som rommen tillagas på detta sätt; därefter finns det små vattenkorn i rommen, vilket drar ner kvaliteten.

Nästa dag avslutades resan med ännu en fantastisk tur på havet. Vädret växlar oerhört snabbt på Lofoten. Som tur var åkte vi på solsidan, medan vi såg regnet på avstånd under hela färden. Till lunch bjöds vi bland annat på torsktunga, mycket gott. Det är faktiskt inte torskens tunga man äter, utan hakmuskeln som sitter under tungan. Norrmännen själva gillar den bäst när den bara vänds i mjöl, saltas och peppras och sedan steks. Förr tjänade barn ihop pengar genom att trä torskhuvudena på träpålar och sedan skära ur muskeln.

Min första skreitur slutade med en torsk på drygt två kilo, förvisso ingen skrei, men vad gjorde det. Norrskenet blev det dock aldrig något med.